Livet, besked och PCO = Vår resa
Livet kan inte alltid gå som dans på rosor, men för vissa går livet mer rakt och för andra krokigt. För Dennis och mig har vi hunnit gå igenom flera besked på vår krokiga resa under dessa 12 år tillsammans. De började med min hudcancer (malignt melanom) besked 2012 som vi tog oss igenom tillsammans, sedan 2015 får Dennis sitt sjukdomsbesked att han har Chrons tarmsjukdom, vilket är fortfarande en resa för Dennis att hantera med sin livslånga medicinering med Azatioptin (Imurel) och kan få skov. Men allt slutar inte där utan i februari 2017 efter att vi har försökt att bli gravida i ca 1 års tid och jag har inte haft någon ägglossning efter att ha slutat med p-piller efter 9 år. De slutade med att vi hamnade under utredning av både mig och Dennis. Vilket gav mig en till diagnos att jag har PCOs (Polycystiskt ovarialsyndrom), något jag aldrig hade hört talas om tidigare men när läkaren förklarade så kände jag igen symtomen eftersom min mamma hade också svårt att bli gravid innan de fick hjälp med ungefär samma behandling som jag nu använder. Eftersom detta är ärftligt så har antagligen min lillsyster det också, eftersom vi har haft problem med våra menstruationer under vår uppväxt där PCO kan vara en förklaring kring våra svåra värkar som vi har genomlidit. P-pillren har hjälpt mig att hålla sjukdomen i balans med hormonerna i kroppen och därför har jag mått bra under dessa år och inte märkt av något av sjukdomen.
"PCO står för polycystiska ovarier, som betyder "många små äggblåsor på äggstockarna". Om du har PCOS har du förutom många äggblåsor ofta också mycket av könshormonet testosteron i relation till könshormonerna östrogen och progesteron.
Östrogen och progesteron styr ägglossningen och mensen. Mycket testosteron gör att äggen inte utvecklas tillräckligt mycket för att det ska bli ägglossning. Att mensen är oregelbunden eller helt uteblir beror alltså inte på att det inte finns ägg, utan på att de inte mognar tillräckligt mycket för att det ska bli ägglossning" fakta från 1177 hemsida.
Självklart var det både en lättnad att få beskedet samtidigt som de var lika tråkigt att höra. Eftersom vi verkligen vill skaffa barn nu. Dennis och jag upplever en stress av att vi inte har skaffat barn än efter att ha snart varit tillsammans i 12 år. Men vi försöker tänka att under dessa 12 år har jag blivit klar med min sjuksköterskeexamen, fått fast jobb och en stabil inkomst. Dennis är snart färdig med sin lärareexamen och hamnar snart på stabila fötter med. Visst vi är 27 och 28 år gamla, de är väl egentligen ingen direkt hög ålder men vi känner att klockan tickar på. Jag har nu genom gått undersökningar av min livmoder och mina äggstockar tillsammans med äggledare för att se att allt ser normalt ut. Min vänstra äggstock är normal men min högra är förstorad och har mycket äggblåsor. Allt annat är normalt och ser bra ut. Likaså för Dennis var hans spermaprov och undersökning helt normal vilket var skönt att veta och att det är bara min ena äggstock som är problemet. Nu har vi påbörjat vår resa och jag har fått en tablett som heter Letrozol som tillverkar äggblåsor så jag kan få en normal ägglossning och för att se att läkemedlet har gjort effekt så gör man ett vaginalultraljud över äggstockarna för att se hur många äggblåsor som har utvecklas. När vi har fått klartecken från vår läkare så ger jag mig själv en spruta som heter Ovitrelle för att ge mig ägglossning.
Första försöket gav ett bra resultat där jag hade tillverkat 4 äggblåsor varav 1 äggblåsa var 21 mm stor vid ultraljudet och den blåsan vi skulle sedan "köra på". När vi började sedan testa med ägglossningstest så visade de positivt vilket vi inte har upplevt på över 1 års tid så var det en lättnad att det har fungerat och blodprovet visade även att jag hade haft ägglossning som jag skulle.
Men vårt första försök lyckades inte och självklart kändes de som ett bakslag för oss båda för vi hoppades så mycket på att det skulle fungera. De känns väldigt tungt och ledsamt just nu men vi kan inte göra så mycket åt det utan bara försöka igen. Vi båda var nervös inför graviditettestet och de tog hårt på oss när det visade negativt men som jag sa så kan vi inte göra så mycket åt det just nu och visst de var första behandlingstillfället. Nu har kanske min kropp fått hamna i mer balans och vi håller tummar och tår för att vi ska lyckas nästa gång!
Detta är vår resa vi går igenom just nu och jag tror att personer i vår närhet har undrat varför vi inte har skaffat barn än men har nu fått lite förståelse varför. Samtidigt så ber vi inte om att personer ska vara medlidande mot oss och tycka synd om oss utan vi ville bara dela med oss om vår resa genom vårt förhållande och att livet kan ändras hur som helst. Men även en liten vinkel till andra par som går igenom samma sak och vilka läkemedel vi använder oss av, vilket vi hoppas att något kan vara till nytta.
Efter nästan 2 års kämpande med utredningar, PCO-diagnos och sju stimuleringar med Letrozol och Ovitrelle, har vi äntligen blivit gravida. Den 26/11 plussade vi på graviditetstickan.
Ta hand om er!